Det finns dagar när allt verkar brådskande. Inkorgen växer, telefonen ringer och kalendern är fylld till sista raden. Då känns det nästan fel att ställa sig upp och gå iväg en stund. Många skjuter upp pausen tills det lugnar sig och märker sedan att det aldrig gör det. Dåligt samvete är ett vanligt skäl till att pausen uteblir, men det går att göra något åt det.
Se pausen som en del av dagen
Tänk på pausen som en av dagens uppgifter i stället för något som stjäl tid från de andra. Du behöver inte förklara dig för någon. En kort paus är lika naturlig som att gå på ett möte eller hämta en utskrift. Om du vill ha en mening att säga kan du helt enkelt säga att du tar en kopp kaffe och är tillbaka snart. De flesta tänker inte mer på det än så.
Det hjälper att bestämma på förhand hur lång pausen ska vara och vad du ska göra under den. En paus utan plan slutar ofta med att man sitter kvar och läser mejl. Sätt en påminnelse i telefonen, res dig och lämna skrivbordet med telefonen i fickan. När du vet att du är borta bara en kort stund, blir det lättare att släppa tanken på allt som väntar.
När samvetet ändå gnager
Ibland kommer känslan av att du borde ha gjort mer, även efter en kort paus. Skriv då ner den sak som oroar dig mest på en lapp innan du går. Då behöver du inte bära den med dig, och du vet exakt var du ska börja när du kommer tillbaka. Det är ett enkelt trick som många använder utan att tänka på det.
Sist men inte minst kan du prata med dina kollegor. Ofta känner fler likadant, och det är lättare att ta paus när man gör det tillsammans. Om ni bestämmer att en kort stund mitt på dagen är okej för alla, försvinner mycket av skuldkänslan. Och en dag som ändå blir för full går oftast lika bra efter en paus som utan en. Du har helt enkelt inte tappat något genom att gå ifrån en stund.
